En kompakt volym sträcker sig utåt och inbjuder besökaren till en vandring i riktning mot väster, en rumsupplevelse som växlar mellan stillhet och dramatik, öppenhet och slutenhet, förväntan och överraskning. Kulmen nås i det yttersta rummet, där vi möter havet i nivå med horisonten, och blickar rakt ut genom det fasadhöga fönstret. Här finns inga kusten och en (vi) är hur långt ut som helst. Från denna punkt finns bara en väg tillbaka: precis som om vi stod på en brygga måste vi backa.
